Som barn av sextiotalet har jag varit på en hel del spelningar med hög musik. Under den tiden var hörselskydd inget man tänkte på. Samma sak om jag använde slagborr, motorsåg eller om jag fick skjuts av en kompis på motorcykel.

Livet lunkade på och studierna ledde mig till arbete som lärare. I slutet av mitt yrkesliv började det bli svårt att höra vad studenterna sa. Jag fick ofta gå närmare för att höra och allt oftare fick jag be personer att upprepa sig. Jag började inse att hörseln försämrats av åldern, vilket jag fick bekräftat av flera jämnåriga vänner som också hade börjat få problem med hörseln. Dessutom började jag tycka att barnbarnen talade otydligt och snabbt. Och min fru tyckte att jag höjde volymen på tv:n alldeles för mycket. Men det som kanske störde mig mest var att jag började känna mig utanför i samtal med vänner på puben, det blev rent av något jag började avstå från för att det kändes som tjatter jag inte följde med i.

Det tog emot att uppsöka en hörselmottagning, men efter lite tjat från min fru kom jag iväg. Väl hos audionomen förstod jag snabbt att hörseln mycket riktigt var nedsatt. Mitt leverne hade tagit ut sin rätt, för ingen i min släkt har känslig hörsel. Vad jag vet i alla fall.

Audionomen som jag träffade gick igenom stegen i hörselrehabiliteringen och vi började kartlägga mina vanor och aktiviteter. Exempelvis går jag ofta på föreläsningar hos ABF och därför ville jag ha tillgång till telespole-program i mina hörapparater. Vi gick igenom modeller och jag fick förklarat för mig skillnaderna mellan olika varianter. Jag fick även prisuppgifter och information om avgifter.

Jag upplevde att det blev väldigt mycket information på besöket så jag valde att återkomma efter lite betänketid. Det var viktigt för mig att första valet skulle bli rätt. Jag upplevde audionomen som stöttande i processen och när jag väl började träna på de hörapparater jag valde, kände jag att det var bra att ta tid på mig. Nu när jag har mina hörapparater förskrivna och använder dem dagligen kan jag inte förstå varför jag väntade så länge innan jag tog hjälp. Det var inte så dramatiskt som jag hade föreställt mig.